Om mig

Wildbunch Agility drivs av mig, Susanne Karlsson.

Jag startade min första agilitytävling, 96, och har tävlat på SM-nivå i över tjugo år med med flertalet olika hundar, och med guldmedalj i large som allra bästa resultat.
Idag består vår flock av tre tollare, Mira, Vessla och Blixtra, samt två shelties, Lix och Ghost.
Vill du veta mer om våra hundar så kan du läsa om dem under The Wildbunch.

Jag är utbildad hjälpinstruktör inom allmänlydnad, agilityinstruktör ( A1 och A2 ), tävlingsledare agility, samt agilitydomare sedan 2005. Jag är även utbildad hoopersinstruktör.

Jag har hållt hundkurser sedan 1998, både allmänlydnad och agility, först inom brukshundsklubben, men sedan 2011 i privat regi.

Jag vidareutbildar mig kontinuerligt genom att själv gå kurser, och tränar regelbundet för olika instruktörer, för att utveckla min egen handling och hålla mig uppdaterad med vad som händer på banorna runt om i världen.

MIN TRÄNINGSFILOSOFI

Mina ledord i agilityträningen är fart, grunder och självförtroende. Både hos förare och hund.

Jag tror på motivation och positiv träning, men med väl intränade grunder och ett tydligt system som hunden förstår.

Något som är viktigt för mig är att se varje hund och förare som en individ, och att förstå att det som fungerar för en hund inte nödvändigtvis fungerar för en annan. Jag tror helt och fullt på att alla hundar kan bli snabba, säkra och häftiga agilityhundar, om man bara hittar ett träningssätt som passar för just den hunden.

Jag försöker alltid att utmana mig själv i träningen, och ligga lite i ytterkanten av min förmåga, för att hela tiden förflytta gränsen för vad vi klarar av lite längre bort.

HUR BÖRJADE ALLT?

Min första hund fick jag när jag var elva år, efter många års tjat, tårar och gråt. Jag drömde om en Lassie, en hund som följde mig vart jag ville, som alltid var lydig och hjältemodig och med en intelligens hög nog att utmana en kärnfysiker.

Jag fick ingen Lassie.

Jag fick en Melissa.

Melissas intelligens var det definitivt inget fel på.
Där slutade dock likheterna med mina drömmars hund.

Melissa, som var en tollare, visste på tollares vis bäst själv. Hon gick dit hon ville, och gjorde det hon ville, när hon ville. Nybörjarkurserna i agility slutade allt som oftast med att jag stod ensam kvar på planen medan tollaren ifråga befann sig någon annanstanns och roade sig kungligt på egen hand.
Trots det fortsatte jag träna med denna egensinniga dam, för tollare må vara envisa, men det är jag med.

När jag så småningom fick upp ögonen för det här med positiv träning ändrades Melissas inställning till mig och mina försök till hundträning Hon gick från odräglig till relativt väldresserad och lyckades både ta två agilitycert, starta agility-SM och bli uppklassad till elitklass lydnad.

Efter Melissa följde en lång rad tollare, och tollaren är fortfarande den ras som jag brinner för mer än någon annan. Deras kombination av energi och intelligens kombinerat med en stor dos galenskap och en ännu större dos humor gör att hundträningen aldrig blir tråkig.
Tillsammans med mina tollare har jag testat det mesta. Vi tränar jakt och har startat working test, jaktprov och rallylydnad. Vi har tagit cert och championat i lydnad och till och med brukset har vi testat på.

Men agilityn är det som vi tycker är allra roligast. Den där kombinationen av adrenalin och fart, samarbete och vilja, kroppskontroll och galenskap, är berendeframkallande. Alla som håller på med agility vet vad jag talar om.

Under de år vi hållit på med agility har det blivit ett antal klass 3 hundar, cert och championat, och flera av mina hundar har blivit årets agilitytollare.

Så småningom har även två, små shelties letat sig in i hundflocken, och eftersom man blir som man umgås, så är de helgalna de med.

Wildbunch Agility

Hey Ho Lets Go!

OM MIG

HUR BÖRJADE ALLT?